EMMA NR 4–7

EMMA NR 4–7
Av: Kaori Mori
Översättning: Simon Lundström
Format: 11,5 × 17,5 cm
Omfång: 210 sidor (volym 4–5), 192 sidor (volym 6) och 288 sidor (volym 7)
Utgivare: Bonnier Carlsen 2007
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 4,5 av 5

Egentligen har vi ju hört och sett alltihop förut – flera gånger om. Flicka från underklass möter pojke från överklass och ljuv musik, men också en väldig massa problem, uppstår. Inte minst eftersom vi befinner oss i det viktorianska England, en tid med mycket tydliga klasskillnader och rigida sociala konventioner, men också med konflikter mellan den traditionella adeln och ett framväxande borgerskap som vill ta plats i den högre societeten, om så krävs på de förstnämndas bekostnad. Dramats manlige huvudperson William är son till just en sådan nyrik ”uppkomling”, vilket inte alltid är så lätt, och hans liv blir klart mer komplicerat när han faller för den tillbakadragna, plikttrogna och utfattiga tjänsteflickan Emma.

Kaori Mori målar med breda penseldrag och fyller ut tavlan med allehanda släktingar, vänner, fiender och yrkesbekanta till de unga tu, och även om samhällsskildringen inte är lika vass som i ett verk som ”From Hell”, fungerar det ändå fullt tillräckligt bra för att man som läsare skall ryckas med, och det ordentligt.

I sina ganska underhållande kommentarer (i serieform) till serien försöker Mori lura i oss att hon i stort sett gjort serien för att hon tycker det är så härligt att rita viktorianska tjänsteflickor i förkläden med spets – man behöver nog inte skämmas för att man inte riktigt tror henne, hon har betydligt högre ambitioner. Att det är gjort med kärlek och ett glödande engagemang behöver man inte tvivla på. Och det fungerar – även om storyn som sagt inte bjuder på några större överraskningar, inser man efter ett tag att en kärleksskildring på den här ambitionsnivån knappast gjorts i serieform tidigare.

”Emma” rekommenderas varmt till snart sagt vem som helst, inte minst till dem som tror att manga är lika med pubertalt eller förpubertalt trams. Och återföreningsscenen i del 4 måste väl vara den vackraste kärleksscen som någonsin gjorts i en serie?

Peter Wallström
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i februari 2010.]