MÄSTERDETEKTIVEN CONAN NR 52–53

MÄSTERDETEKTIVEN CONAN NR 52–53
Av: Gosho Aoyama
Översättning: Simon Lundström
Omfång: 192 sidor i svartvitt
Format: 11,5 × 18 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Kärnan 2009
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 4 av 5

”Mästerdetektiven Conan” är en riktig långkörare. I Sverige har vi nått över 50 volymer. I Japan finns fler och mangan är ännu inte avslutad. Man kan tycka att en serie borde vara urvattnad efter att ha hållit på så länge. Men i ”Mästerdetektiven Conans” fall är det inte så.

Mangan har egentligen två handlingar. Den röda tråden handlar om hur Shinichi Kudo närmar sig den mystiska svartklädda ligan som fick honom att anta ett barns skepnad. I övrigt är mangan fylld av berättelser hur Kudo, i form av barnet Conan Edogawa, dras in i olika fall (oftast mordfall) som han på ett eller annat sätt löser.

Mangaserier som håller på länge brukar oftast bli för repetitiva och därmed tråkiga efter ett tag. ”One Piece” av Oda och ”Dragon Ball” av Akira Toryiama är två typexempel på detta. Men än så länge ger ”Mästerdetektiven Conan” god underhållning. Här är nämligen det repetitiva mangans styrka. Deckargåtorna håller nämligen hög klass och blir sällan ansträngda eller för enkla. Istället blir mangan svagare då författaren går utanför den vanliga mallen och koncentrerar sig på Kudos vilja att finna ligan och återfå sin kropp. Det är mordgåtorna jag vill åt!

Att teckningarna dessutom är välgjorda ökar bokens sympatiska intryck. ”Mästerdetektiven Conan” är fortfarande en av de mest intressanta och läsvärda shonenmanga-serierna som finns på svenska. Det enda negativa med mangaserien är att förlaget Egmont har slopat deckarlexikonet som fanns i de tidigare volymerna. Istället finns ett ointressant persongalleri i volym 53. Men trots detta är ”Mästerdetektiven Conan” som sagt mycket läsvärd och underhållande.

Daniel Gustavsson
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i februari 2010.]