91:AN – DEN INBUNDNA ÅRGÅNGEN 1962 DEL 1–2

91:AN – DEN INBUNDNA ÅRGÅNGEN 1962 DEL 1–2
Av: Nils Egerbrandt, Gösta Gummesson, Rudolf Petersson, Torsten Bjarre, Elov Persson, Tony Di Preta med flera
Redaktör: Björn Ihrstedt
Översättare: [uppgift saknas]
Artikelförfattare: Peter Nilsson & Leif Bergendorff
Omfång: 290 respektive 338 sidor
Format: 26 cm x 16 cm, hårdinbundna
Utgivare: Egmont Kärnan 2008
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 3 av 5

Direkt när man börjar bläddra i inbundna årgångsböcker av gamla serietidningar ställer man sig frågan vad det egentligen är man ska betygsätta. Är det innehållet i respektive tidning eller det samlade intrycket som de oftast väldigt-snygga-att-ha-i-bokhyllan-böckerna representerar? Mitt svar blir nog att man bör försöka väga in båda faktorerna, plus hur väl materialet står sig idag, trots att säkerligen ingen 1962 hade en tanke på att tidningssidorna skulle återutges 46 år senare. De var menade som underhållning för stunden, de allra flesta sålda exemplaren kastades säkert inom något år. Ändå är det förstås tur att några behöll dem, så att eftervärlden på nytt kan stifta bekantskap med dem.

Ett par år tidigare hade Nils Egerbrandt tagit över huvudserien, fast hans namn fortfarande doldes bakom ett anonymt ”E” för läsekretsen. Egerbrandt tvingades förstås lägga sig nära Rudolf Peterssons stil och även om han stundom är lite ojämn (vilket sannerligen Petersson också var), så tycker jag han för det mesta var en värdig arvtagare till seriens upphovsman.

1962 var också året då tidningen utökades från 36 sidor per nummer till 52. Detta skedde i och med nummer 4 och då passade man på att höja priset med en tjugofemöring till 1,25 kronor (vilket i 2009 års penningvärde bara skulle bli drygt 10 kronor! Numera kostar tidningen dock 34:-). Från att tidningen tidigare varit helt i färg fick de flesta biserierna (”Åsa-Nisse”, ”Frisk och Rask”, ”Flygsoldat 113 Bom” och ”Kronblom”) gå över till att tryckas i tvåfärg (rött och rosa) som var standard för många svenska serietidningar ända till 1980-talet.

Av biserierna har Bjarres ”Flygsoldat 113 Bom” sedan barnsben legat mig varmt om hjärtat, med sin lite crazy-artade humor. Bjarre hade en härlig schvung i sina teckningar.

Trotjänaren ”Åsa-Nisse” (av Gösta Gummesson) hade vid det här laget funnit sin form, men efter sträckläsning av flera episoder blir man rätt mätt på Nisses alla katastrofer. Överlag håller väl serien bättre än de gamla filmerna, men det säger inte så mycket. Undrar just om den nya Åsa Nisse-filmen som planeras ha premiär julen 2010 lär bli så mycket bättre?

Eftersom jag är uppväxt med Gunnar Perssons ”Kronblom” så föredrar jag den versionen framför pappa Elovs version som återfinns här. Gunnar är både en duktigare tecknare och klurigare manusförfattare.

Egerbrandts egen ”Frisk och Rask” minns jag från när jag läste tidningen sporadiskt under 1970-talet. Den var rätt trist då och tyvärr inte bättre 1962. Den känns som en onödig, tramsig kopia av ”91:an”, förlagd till flottan istället. Fast där fick Egerbrandt åtminstone figurera med eget namn.

Sammanfattningsvis är de båda årgångsböckerna snygga tidsdokument av en tid som flytt. Inledande artiklarna av Nilsson & Bergendorff är utmärkta, men serierna som sådana är egentligen hopplöst daterade eftersom de skildrar militärliv och liv på landet som inte längre existerar. Ändå har de en charm och värme som jag saknar i moderna serier. Det kanske är därför dessa ändå överlevt så pass länge?

Håkan Andersson
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i februari 2010.]