MODESTY BLAISE 1963–1965

MODESTY BLAISE 1963–1965
Text: Peter O’Donnell
Bild: Jim Holdaway
Översättning: Lennart Allen
Omfång: 180 sidor i svartvitt
Format: 22,5 × 28 cm
Utgivare: Egmont Kärnan 2005
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 4 av 5

Svenska serieläsare verkar aldrig få nog av ”Modesty Blaise”. Inte nog med att den går i repris ännu en gång i Agent X9, knappt har serien av samlingsvolymer, påbörjad av Alvglans och avslutad av Egmont, blivit färdigutgiven förrän det är dags för en ny omgång inbundna böcker med den fagra damen och hennes äventyrliga liv. Skall det verkligen vara nödvändigt, eller är det enbart profiten man är ute efter denna gång? Nja, kanske inte ändå.

Nu har man (säkert inspirerade av den nya brittiska Titan-utgåvan) valt att återge episoderna i kronologisk ordning, och det finns faktiskt en och annan poäng med ett sådant förfarande. Lästa som de publicerades i original för mer än fyrtio år sen ser man den utveckling som serien genomgick under dessa tidiga år i ett helt nytt ljus. Även om Peter O’Donnell påstår att han hade sin hjältinnas hela historia klar för sig när han började författa hennes eskapader, så är han mycket sparsam med att dela med sig av denna till sina läsare. I stället får vi en pusselbit än här och än där, som under de tre år som boken omfattar låter sig sammanfogas till en tämligen komplex gestalt, fjärran från hur seriehjältar (och hjältinnor) brukade skildras vid denna tid. Också Holdaways artisteri utvecklas under seriens gång och det lätta drag av romantikserier som finns i hans teckningar i den första episoden, ”Mordligan”, är definitivt försvunnet i ”Psykospionen” som avslutar boken.

Det är ett gott betyg åt O’Donnell som författare att hans historier fortfarande håller på egna meriter, mycket av 60-talets populärkultur framstår annars nuförtiden som kitsch och duger möjligen som en nostalgitripp och inget mer. ”Modesty Blaise” har däremot motstått tidens tand förvånansvärt väl. Snarare bidrar seriens fasta förankring i en specifik tidsålder till att den känns lika fräsch nu som första gången jag läste den. Att Holdaway excellerar i tidstypiska miljöer och att han tecknar dem med fotografisk exakthet är heller ingen nackdel. Det är aldrig något tvivel om att Modesty rattar en Daimler SP 250, eller att hennes takvåning ligger nära Hyde Park. Ibland önskar jag att stripparna kunde återges i det dubbla formatet så att man riktigt kunde frossa i alla små detaljer Holdaway lyckas knöka in i rutorna!

Tyvärr har man även denna gång varierande kvalitet på reproduktionen av stripparna. Den är tämligen god överlag, men då ser man å andra sidan bristerna desto tydligare när de dyker upp. Och en tecknare med en stil som bygger på en myckenhet fina linjer lider något oerhört av att dessa försvinner emellanåt. Jag förstår inte heller varför man valt ett typsnitt i pratbubblorna som ligger mycket långt ifrån originaltextningen.

Positivt är annars att man ej redigerat bort logotypen i början av varje stripp och att Lennart Allen uppenbarligen översatt serien på nytt i stället för att återanvända sina gamla översättningar. Boken har en tilltalande grafisk formgivning, presentationer av seriens kreatörer, uppgifter om originalpublicering och ett förord av O’Donnell där han berättar om hur han under tjänstgöring i armén 1942 träffade det flyktingbarn som skulle komma att bli förebilden för Modesty Blaise.

Karl-Erik Lindkvist
[Ursprungligen publicerad i B&B 2/2006. Återpublicerad på Seriefrämjandets webbplats i oktober 2009.]