Sef
::Hem ::Bild & Bubbla ::Om SeF ::Nyheter ::Recensionsarkiv ::Kalendarium ::Kontakta oss ::Aktuella projekt ::Utgivning

ALLT JAG RÖR VID FÖRSVINNER

Allt jag rör vid försvinner
ALLT JAG RÖR VID FÖRSVINNER
Av: Henrik Bromander (text), Anneli Furmark, Kolbeinn Karlsson, Petter Sjölund, Calle Thörn, Hanna Petersson, Pontus Lundkvist, Carl Hedsved, Marcus Ivarsson, Simon Gärdenfors, Jonas ”Pike” Dahlström, Marcus Nyblom, Sandro Müntzing, Nanna Johansson och Anders Végh Blidlöv (bild)
Omfång: 296 sidor i svartvitt
Format: 17 × 24,5 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Kartago förlag 2009
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 3 av 5

I ”Allt jag rör vid försvinner” har Henrik Bromander tagit hjälp av tecknare som Annelie Furmark, Pontus Lundkvist med flera. Tematiskt spänner serierna över det småskaliga och har nära till det våldsamma och snuskiga.

I titelnovellen, illustrerad av Anneli Furmark, följer vi en osäker och mycket vanlig kvinna en helt vanlig dag. Tonen är nedskruvad och känslig. Berättartekniskt är den en typisk Bromander på så sätt att vi får följa en inre monolog i textrutor, åtföljda av illustrerande bilder. Innehållsligt är den mer atypisk för Bromander i sin lågmäldhet och sin närhet. Furmarks bilder förstärker denna lyhördhet som vi ju också återfinner i hennes egna serier.

Annars sätter detta inre perspektiv ofta sin prägel på Bromanders berättande. Det blir ofta snävt, hårt koncentrerat på en central idé och, i kombination med Bromanders smak för extrema personligheter med drastiska motiv, ganska begränsat. Vi har en berättare vars perspektiv vi följer, och inte mycket annat följer med in. Det blir ett berättande utan mycket gestaltande, utan utvecklade relationer.

Ibland blir detta bara tröttande, som i serien om myrsloken, ibland blir detta ett framgångsrikt sätt att nå en effekt som i serien ”När kriget kom”. Ibland bidrar denna begränsade formel till att faktiskt skapa en känsla av närhet, som i titelnovellen med illustrationer av Annelie Furmark, där begränsningarna lyfter fram kvinnans avighet och isolering. Oftast blir det dock en distanseringseffekt, Bromanders serier känns oftare som en smula kyligt utförda idéer än öppet skildrade händelser.

Henrik Halvarson
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i augusti 2009.]

Sök

RSS / Atom