ARNE ANKA DEL 6: MANÖVRER I MÖRKRET

ARNE ANKA DEL 6: MANÖVRER I MÖRKRET
Av: Charlie Christensen
Omfång: 72 sidor i svartvitt
Format: 210 × 275 mm, mjuka pärmar
Utgivare: Kartago Förlag 2007
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 3 av 5

Min metallarbetande, måttligt serieintresserade lillebror berättade någon gång för länge sedan att han förmodligen aldrig skulle ha läst sin fackföreningstidning överhuvudtaget om det inte vore för att ”Arne Anka” huserade däri. Sådan lockelse hade serien alltså under sin storhetstid. Sedan försvann den helt och hållet ett tag men gjorde så småningom comeback, vilket normalt brukar medföra kreddtapp, åtminstone i populärmusikaliska sammanhang.

Så hur står sig då den återuppståndne, fortfarande lika ilskna och cyniska ankan – både jämfört med sitt tidigare själv och ställd mot sina nutida konkurrenter i den allt mer välfyllda svenska serieankdammen?

Jodå, seriesidorna är minst lika snärtigt konstruerade som alltid. Dialogen är rapp och välfunnen, även om den bakomliggande samhälleliga analysen kanske inte alltid är riktigt lika rakbladsvass som ankans tunga.

Efter ett tag känns dock läsningen mindre inspirerad än önskvärt, detta utan att jag förmår sätta fingret på varför. Först inbillar jag mig att Arne version 2.0 är tråkigare än tidigare inkarnation, men vid en snabb titt i mina gamla album framstår nivåerna som fullt jämförbara.

Vad är det då som har hänt? Svårt att säga, men även om inte Arne har förändrats speciellt mycket så har ju trots allt världen roterat ett och annat varv. Nuförtiden är vi här i landet rätt så bortskämda med välgjorda samtidskommenterande humoristiska slackerserier av olika karaktär. Herrar som Martin Kellerman och Simon Gärdenfors är bara ett par namn i mängden som direkt dyker upp i minnet. Detta sammantaget med den veritabla explosionen av begåvade kvinnliga serieskapare som exempelvis Nina Hemmingsson, Liv Strömqvist och Sara Granér gör nog dessvärre att den ståndaktiga ankan faktiskt börjar kännas lite dammig.

Ingen kan dock ta ifrån Charlie Christensen hans imponerande yrkesmannaförmåga. Få serietecknare i det här landet kan matcha den elegans i komposition och linjeföring som vad jag vet funnits där hela tiden, faktiskt ända sedan debutserien ”Häng med på party” publicerades i Svenska Serier för tre decennier sedan.

Nicolas Krizan
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandets webbplats i februari 2009.]