FULL METAL ALCHEMIST NR 1–6

Av: Hiromi Arakawa
Översättning: Simon Lundström
Omfång: 180 (vol. 1) resp. 192 sidor (vol. 2–6) i svartvitt
Format: 11,5 × 17,5 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Bonnier Carlsen 2007
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 3 av 5

”Full Metal Alchemist” är i botten en pojkmanga enligt formulär 1A: ung man (Edward Elric) vill bli bäst på något, i det här fallet en alkemi i gränslandet mellan magi och superkrafter. Till skillnad från många andra i samma situation är Ed inte ensidigt och högljutt besatt av detta (faktum är att hans mål aldrig beskrivs på det sättet), vilket definitivt ger pluspoäng. Dessutom finns det en faktisk tanke bakom målet – att rätta till misstag som Ed och hans bror Al gjorde som ännu yngre, vilket kostade Ed en arm och ett ben och Al hela kroppen. Den senares själ är nu inhyst i en rustning och att återge honom en kropp, vilket officiellt ligger bortom alkemivetenskapens förmåga, är ett av motiven för Eds strävan.

Det hela utspelar sig i något som sagts vara ett synnerligen alternativt europeiskt tjugo-trettiotal, där ånglok existerar sida vid sida med inte bara alkemi utan också maskinbrynjor, mekaniska proteser vida överlägsna de armar och ben de ersätter.

Själva huvudhandlingen (att det finns en sådan har jag uppsnappat från de lokala FMAnatikerna) har väl inte riktigt kommit igång ännu och resten av världen lutar sig inte tillbaka för att vänta på att Ed ska nå sitt mål.

Onda makter är i farten och Ed, i egenskap av statlig alkemist (och därmed representant för den långt ifrån fläckfria militären) och alkemistiskt underbarn, kan inte undvika inblandning med vare sig korrumperade präster som kontrollerar städer, galna vetenskapsmän och deras verk eller vanliga busar i, vad han vet, obesläktade äventyr. Däremellan kommer bland annat tillbakablickar från Eds och Als träning som alkemister, om hur de rekryterades av militären och om det tidigare nämnda misstaget.

En välgjord och läsvärd äventyrsserie som i förbifarten hinner snudda vid en del intressanta filosofiska frågor.

Hans Holm
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandet webbplats i oktober 2008]