Urhunden 1995 Max Andersson Vakuumneger

Vakuumneger

Max Andersson
Max Andersson (född 1962) var en het Urhundenkandidat redan efter albumdebuten med “Pixy”. Istället fick han priset två år senare med “Vakuumneger”, ett samlingsalbum med kortare serier präglade av en becksvart humor. Max Anderssons specialitet är att vända vardagen ut-och-in och göra den hotfull, skrämmande och… oerhört rolig. En vakuumneger, till exempel, är en märklig liten varelse som föds i det undertryck som uppstår när någon dammsuger redan dammfria ytor. Ett alkoholiserat handfat, en jultomte med maskingevär och charkuteribiträden som styckar sig själva är andra exempel på de udda varelser som befolkar Max Anderssons makabra men mycket personliga serievärld. En värld där precis vad som helst kan hända – i synnerhet om man glömt portkoden… Merparten av materialet i “Vakuumneger” hade tidigare tryckts i bland annat Galago, Aftonbladet och Dagens Nyheter. Flera av serierna har senare publicerats i den amerikanska serietidningen Zero Zero.
Motivering
“Vakuumneger” är ett originellt, vältecknat och välberättat seriealbum, som med svart humor och en gnutta cynism skildrar och ironiserar över den moderna storstadsmänniskans mardrömmar. Max Andersson är en djupt personlig och mycket begåvad serieskapare.
Övriga nominerade

• “Benny – golvens hjälte” av Ulf Jansson
• “Det nya folket” 4 av Jan-Åke Winqvist
• “Eva och Adam” 2 av Måns Gahrton och Johan Unenge
• “Giallo” av Pidde Andersson och Mikael Tomasic
• “Gustav Vasa” 2 av Claes Reimerthi och Per Gyllenör
• “1981” av Gunnar Krantz
• “Råttan Robert” av Jan Romare
• “Röja spettet” av Daniel Ahlgren
• ”Ärligt talat” av Monica Hellström