Urhunden 1987 Gunnar Krantz Alger

Alger
Gunnar Krantz
När Gunnar Krantz 1986 albumdebuterade på förlaget Medusa var det med ett verk i den franska berättartraditionen. Framförallt kunde läsaren vid en genomläsning påminnas om Jacques Tardi. Albumet hette “Alger” och handlar om två unga män som tågluffar från Sverige till Algeriet. Berättelsen är enkel och realistisk, och den genomsyras av en mognad som få tidigare svenska serier gjort. Kanske beror det på att det låga tempot tillåter mer av personskildringar och känslobeskrivningar än vad som annars var vanligt i svenska serier.

Gunnar Krantz tecknade sina första serier 1977, då han gick på gymnasiet. Han kom snart i kontakt med utgivare och tecknare av svenska amatörserier och började publicera sina egna serier i svartvita häften – seriefanzin. Under mitten av 1980-talet arbetade han på Horst Schröders serieförlag RSR Epix. I samma veva påbörjade Krantz arbetet med “Alger” som gick som en följetong i förlagets tidning Pox. I “Alger” fabulerar han om vad hans far gjorde under 50-talet. Det är en mix av rena fantasier och sådant som upphovsmannen själv har upplevt. Ibland anar man äventyrliga inslag, såsom ett bombdåd, men efter hand utkristalliseras en kärleksberättelse. Till Krantz¹ senare album hörde de omdebatterade “Superangst”, “1981” och “Nollad”, som allt mer präglades av hans intresse för vardagen och innehöll en hel del självbiografiska inslag. Det här temat återkommer också i hans framgångsrika verksamhet som bildkonstnär.
Motivering
“Krantz får priset för sin engagerande och välberättade historia om människor och deras relationer, med 1950-talets Algerietproblem som en tankeväckande bakgrund. Serien lever mycket på sina stämningar som effektivt frammanas av de svart-vita, kontrastrika teckningarna och de många passager där bilderna utan text för handlingen framåt.”
Övriga nominerade

• “Djupfryst i hemmet” av Ulf Lundkvist
• “Familjeliv” av Cecilia Torudd
• “Mystiska 2:an” av Rolf Gohs
• “Röda rummet” av Per Demervall efter August Strindberg
• “Tungt kylskåp” av Joakim Lindengren