DEBUTERANDE RÅTTFOLK

TOROTTERNAS ÄVENTYR NR 1: UPP UR DJUPET, TOROTTER!
Originaltitel: ”La dalle maudite”
Av: Louis-Michel Carpentier
Översättning: Ingrid Emond
Textning: Christina Baad–Heimer
Omfång: 48 sidor i färg
Format: Seriealbum
Utgivare: Carlsen/if 1981
Pris: 17,50 kr
Betyg: [uppgift saknas]

Torotterna är ännu ett av de i serierna så flitigt figurerade råttfolken. Berättelsen tilldrar sig i en framtid, när människorna bombat ihjäl sig. Torotterna bor i underjorden, men åtminstone hos en av dem finns drömmen om jordytan och solen.

Trots en hel del aktivitet är intrigen i det här inledande albumet skäligen enkel. Drömmaren, Gideon, får verkligen komma upp på jordytan. Han – och sedan den ene torotten efter den andre – blir emellertid bortsnappad av en tvehövdad drake. Denne släpper ner torotterna i sitt bo, där det ligger ett jätteägg som skall kläckas. Just som kläckningen sker flyr torotterna. De skulle ha utgjort mat åt den nykläckte. Det stora ”hermafroditiska monstret” blir så desperat att det överger sin nykläckta unge. Torotterna tänkte återvända hem. De ångrar sig emellertid och återvänder för att mata det lilla monstret med daggmask.

När det tvehövdade återvänder till sitt bo, har ungen växt stor och stark. Torotterna kan åter bege sig på hemväg.

Torotterna är bildmässigt mycket lika varandra. De ”vanliga torotterna” går i alltför stora stövlar och har ett bälte som enda klädsel. Kungen och den tydligen sinnesslöe kronprinsen är krönta. Liksom kungen har också hans enormt inställsamme rådgivare en slängkappa.

Karaktärsmässigt skiljer sig de olika individerna mera ifrån varandra. Det kan väl också antas, att man med tiden kommer att se fler olikheter bland dessa figurer. En ny serie måste ofta få tid på sig för att verkligen ge konturer och innehåll åt sina medverkande. Så kommer det att vara i det här fallet, där berättelsen inte förmår att höja läsintresset.

De omväxlande och ofta fartfyllda illustrationerna verkar i högsta grad utvecklingsbara. De har inte den stelhet över sig som vidlåder många serier. I stället har de täta ramgenombrott, ett starkt varierande perspektiv och en mängd ”småkrafs”. Ovana serieläsare kan säkert uppfatta detta som ”plotter”, medan den serieintresserade hoppas att intrigen i nästa torott-album skall vara i klass med illustrationerna.

Erling Frick
[Ursprungligen publicerad i B&B 2/1981. Återpublicerad på Seriefrämjandets webbplats i november 2011.]