DA JEG REDDET VERLDEN [norsk utgåva]

DA JEG REDDET VERLDEN [norsk utgåva]
Av: Lene Ask
Omfång: 72 sidor i färg (opaginerat)
Format: 29,5 × 21, 5 cm, inbunden med hårda pärmar
Utgivare: Jippi Forlag 2009
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 4 av 5

Seriealbumet ”Da jeg reddet verlden” är resultatet av ett norskt projekt där serieskaparen Lene Ask fick statligt bidrag för att resa till Afrika och göra serier som skulle öka medvetenheten om kvinnors och barns situation och hälsa. Glad i hågen ger sig Ask iväg för att ”rädda världen”, men möter en verklighet som är så mycket mer komplicerad än hon i sin naivitet kunnat föreställa sig. Hur undviker man att förlamas av vanmakt när kvinnor dör på trappen till BB för att de inte har med sig egna lakan?

Albumet är också en uppgörelse med Lene Asks egna föreställningar och omedvetna fördomar mot afrikaner. Desperat kämpar hon med formen på serien, livrädd för att den eller teckningarna ska kunna uppfattas som rasistisk eller respektlös, bara för att i slutändan bli totalsågad av två norska kvinnor med afrikansk bakgrund som vänder sig mot hennes urval av kvinnoöden: ”Vi är starka och självständiga kvinnor, men du framställer oss som stackare. (…) Vi kräver att du ber det afrikanska folket om ursäkt.”

Vad är det man säger, att ingen god handling går ostraffad? Det är bara att inse att alla behöver kanske inte din hjälp, så varför då anstränga sig? Finns det sann altruism? Kan en enda människa rädda världen? Och om svaret är nej, är det då någon idé att ens försöka? Det är många frågor som väcks när man läser Lene Asks album.

”Da jeg reddet verlden” är ett album med flera lager och genrer. På ytan är det en dokumentärserie om kvinnors och barns liv i Afrika, men det är också en självbiografisk skildring och dissikering av Asks egna motiv, samtidigt som det också är en metaserie om albumets tillkomst. Trots alla finesser är albumet förvånansvärt lätt att ta till sig med enkla men effektiva teckningar. Rekommenderas.

Väl investerade pengar av den norska staten, enligt min mening.

David Haglund
[Ursprungligen publicerad på seriefrämjandets webbplats i augusti 2011.]