![]() |
91:AN – DEN INBUNDNA ÅRGÅNGEN 1965 – DEL 1
Dagens 91:an-tidning är inget vidare. Köper man ett sentida nummer av den klassiska serietidningen och förväntar sig att bli underhållen blir man antagligen besviken. De gamla svenska, folkliga humorserierna tycks idag leva vidare blott på gamla meriter, i mestadels tråkiga serieavsnitt gjorda av oengagerade kreatörer. Men så var inte läget på 60-talet! År 1965 är 91:an en rolig och fräsch tidning med bra serier. Huvudserien görs sedan några år av den kompetente Nils Egerbrandt (trots att han ännu är gömd bakom ett anonymt “E.” för läsarna), som nu hunnit bli varm i kläderna i rollen som 91:an-tecknare och efterträdare till soldatseriens skapare Rudolf Petersson. Egerbrandt står vid denna tid för en uppfräschning av serien och likaså en kvalitetshöjning efter Peterssons trötta alster från slutet av karriären. Han har utvecklat ”91:an” till en genuint varm och charmig humorserie med bättre utformade karaktärer än tidigare. Jämte huvudserien är ”Åsa-Nisse” den serie som upptar mest plats i tidningen under denna tid, och med en Gösta Gummesson i högform befinner den sig under mitten av 60-talet i karriärens höjdpunkt. Gummesson har nu helt och hållet hittat formen och är kreativ och engagerad. Han har ett härligt driv i sitt serieskapande och Åsa-Nisse-serierna är fartfyllda och underhållande. Vidare, med färre sidor än tidningens två huvudnummer, medverkar även Elov Persson och Torsten Bjarre med ”Kronblom” respektive ”Flygsoldat 113 Bom”. ”Kronblom” kommer få en nytänding och bli betydligt bättre om några år, då Elovs son Gunnar tar över. 1965 kämpar dock en sliten Elov fortfarande vidare i slutet av sin fyrtioåriga tecknarkarriär och Kronblom-serierna i dessa 91:an-tidningar är därför inget vidare, tyvärr. ”Flygsoldat 113 Bom” är dock betydligt bättre. Skaparen Torsten Bjarre är tyvärr en ganska underskattad serieskapare, men hans karakteristiska schvung i teckningarna är alltid härligt att se. Visserligen är det på Lilla Fridolf-serien, tillsammans med Rune Moberg, som Bjarre presterade allra bäst, men även ”113 Bom” är en trevlig serie. 1965 års 91:an-tidningar är långt ifrån stor seriekonst. Serierna är kommersiellt producerade utan egentliga konstnärliga ambitioner och de är långt ifrån finkulturellt djupsinniga. Men de är ändå mycket skickligt gjorda och de är onekligen roliga och riktigt bra underhållning! Och det är inte fy skam. Erik Sundblom |
Övriga artiklar i avdelningen
:: DEBUTERANDE RÅTTFOLK
:: SKRATTOTEKET NR 8: KARL-ALFRED :: REFRICATER :: ROPAREN :: DA JEG REDDET VERLDEN [norsk utgåva] :: 91:AN – DEN INBUNDNA ÅRGÅNGEN 1965 – DEL 1 :: BABY BLUES – PAPPAS BOK & BABY BLUES – MAMMAS BOK :: BLOKK [norsk utgåva] :: ERNIE 2010 – BÄTTRE ATT FÅ ÄN ATT GE! :: ÅKE FORSMARX SAMLADE VÄRK :: KNOCKOUT! :: KÄNGURUALBUM NR 1: LISA OCH SLUGGO ÄTER MAT :: PRINSESSAN JULALBUM :: DEN KROKETE KNIV [norsk utgåva] & KUNSTEN Å KNYTE EN KNUTE [norsk utgåva] :: HÄLGE PRESENTBOK NR 14 & HÄLGE NR 18: VARNING! FÖR VÄXTHUSEFFEKTEN! :: MUMIN NR 9 :: SMOCKOR OCH SMEK: HOTANDE LÄSNING – OM UNGDOMSTIDNINGAR :: DÖDENS NYHETER NR 2/3 1980: DRÄNKT :: KATTEN KARLSSONS ÄVENTYR NR 1–2 :: JAN LÖÖF’S FELIX Andra avdelningar
Senaste i forumet
Gäster online: 50 Användare online: 0 Nyheter
|