ÅKE JÄVEL – ÅRHUNDRADETS HJÄLTE

ÅKE JÄVEL – ÅRHUNDRADETS HJÄLTE
Av: Lars Sjunneson
Format: 15 cm x 15 cm
Omfång: 118 sidor i svartvitt
Utgivare: Galago 2009
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 1 av 5

Ibland när jag läser Galago à la 2000-tal kan jag känna en mättnad av det mörka, det brutala och det plumpa. Då kan jag tänka tillbaks på Galago från förr, Galago som ville förändra världen på skoj, tjofaderittan-Galago. Den dadaistiska anarkistiska tidningen med en massa text jag aldrig orkade läsa. Och nu sitter jag här med en återutgiven ”Åke Jävel” från 1990 i handen. En liten bok på dryga hundra sidor med en ruta på varje sida. Och allt är som jag minns det, teckningarna är så platta de kan bli, berättandet är så enkelt det kan bli. Och jag tänker att det här var väl inte så jävla roligt?

Den här boken är sjuk skriver Max Andersson på baksidan, och det är väl där nånstans ”Åke Jävel” blir mer av en gäspning. Visst finns det något lockande i att springa runt och råna cigarettautomater och slänga ur sig oneliners – döda dom rika är och förblir odödligt. Men sjukt blir det aldrig, det blir bara sjukt på låtsas. Åke och Anna Fan släpper aldrig taget. De låtsas att de är anarkister, men vi fattar att de bara är två uttråkade medelklassungdomar som vill partaja lite innan de börjar på läkarlinjen till höst. Inte sjuka alls. Jävla kverulanter.

Henrik Halvarson
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandet webbplats i maj 2010.]