SHAMAN KING NR 9–13

SHAMAN KING NR 9–13
Av: Hiroyuki Takei
Översättning: Magnus Johansson
Omfång: 192 (vol. 9, 11-13) respektive 210 sidor (vol. 10) i svartvitt
Format: 11,5 × 17,5 cm, mjuka pärmar
Utgivare: Bonnier Carlsen 2008–2009
Pris: [uppgift saknas]
Betyg: 3 av 5

”Shaman King” är ytterligare en av de serier som jag undvikit mest av praktiska skäl, men genom att ha läst de första kapitlen i svenska Shonen Jump på tiden det begav sig och efter att ha sett avsnitt av animeversionen på dansk tv har jag som vanligt uppsnappat grunder sedan tidigare.

Det handlar om Yoh Asakura, en förhållandevis otraditionell femtonårig japansk shaman, och hans färd mot titeln shamankung, vilket i sedvanlig shounen manga-ordning innefattar både en omfattande turnering med dueller och motståndare som lyckas koppla ihop detta med planer på att ta över eller förstöra världen. Volym 9–13 är inget idealiskt ställe att börja på även om karaktärernas relationer i allmänhet är tydliga. Det är ett ännu mindre idealiskt ställe att sluta på, men tyvärr är volym 13 den sista som kommer ut på svenska – drygt en tredjedel av seriens trettiotvå japanska volymer och ungefär hälften av vad som finns på engelska.

Vad händer då i dessa fem volymer?

Det har nu blivit dags för själva shamanfighten (ja, det är vad de kallar den) att börja på riktigt och Våra Hjältar beger sig därför till Amerika. (Våra Hjältinnor och läsarsubstitutet Manta får stanna hemma ett par kapitel till och hinner inte ifatt förrän i volym 12.) Mellan diverse sidospår och tillbakablickar presenteras så styckets ”skurk” Hao och hans planer medan andra fraktioner i konflikten dyker upp och nya hjältar ansluter sig. Hur mycket som faktiskt händer kan väl diskuteras, men saker går framåt så sakteliga.

”Shaman King” är inte lika ”högljudd” som ”One Piece” eller ”Naruto” – Yoh är betydligt stillsammare och mer avslappnad än Ruffy eller Naruto – men det känns ändå någonstans mer stereotypt shounen manga, förmodligen på grund av turnerings-/tävlingsmomentet och att fiender-som-blivit-vänner-efter/genom-att-ha-slagits- och Vänskapens Kraft-biten är mycket mer framträdande. Samtidigt blir det inte så påfrestande som det kunde varit och därmed är det lite synd att shamaner inte slagit lika stort som pirater och ninjor.

Hans Holm
[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandet webbplats i maj 2010.]